Nu har vi varit hemma i Sverige i tre veckor och tiden bara flyger förbi. Det är härligt att träffa alla våra underbara vänner och familj. Jag har försökt spendera så mycket tid som möjligt med alla jag gillar. Det har varit gemensamma träningspass, frukostar, luncher och LÅNGA nätter på krogen och andra festligheter :-)
Vi bor nu på det mest underbara pensionatet man kan tänka sig nämligen hos familjen Lundin. Vi blir bortskämda med gormemat och trevligt sällskap, ibland skrattar vi så mycket att vi får magknip.
Jag hade en så härlig födelsedag, den började med frukost med tjejerna för att sedan fortsätta med lunch med familjen Hansson-Klint på vackra Ulriksdal dagen avslutades med middag, bubbel och tårta på pensionat Lundin. Jag fick massa fina presenter men det bästa var att jag fick spendera så mycket tid med många som jag tycker väldigt mycket om.
Det negativa som man på något sätt inte kan värja sig emot är stressen, tempot och det berömda ekorrehjulet. Igår hade jag så ont i magen och kände mig yr för det har varit mycket på jobbet och att jag antagligen inte är van att jobba som jag gjorde innan. Tänk va uppsnurrad jag var innan vi flytta och då mådde jag inte dåligt i kroppen. Visst var jag trött och så ibland men det var mer ett allmäntillstånd. Nu är det så påtagligt.
Efter att jag vilat och tagit det lugnt tänkte jag att jag skulle må bra av lite luft och motion. Jag hängde på Tony som skulle ut och slå lite Golf vid Ulriksdals golf. Jag snörde på mig löpardojjorna och drog iväg. Efter ca 2 km hittade ett jättefint spår som var uppmärkt. Jag sprang hela det och kom till ett ställe där det stod mål, skönt !!!. När jag sedan skulle försöka hitta tillbaka visste jag inte var jag var. Jag frågade säkert 10 stycken var golfbanan låg men ingen visste. Jag frågade då vart jag var och en kille sa att jag var i Ursvik och det jag såg framför mig var Hallonbergen... Herregud jag fick panik när jag inte kunde hitta tillbaka och jag har aldrig fattat mig på gpsen i mobilen. Ringer Tony och tänker att han får minnsan plocka upp mig, tills jag inser att jag har bilnycklarna.... När jag efter ett tag lugnat mig och börjar tänka logiskt igen så börjar jag springa på spåret igen och vips efter ca 2 km känner jag igen mig igen. Så min lilla runda som var tänkt till ca 5 km blev helt plötsligt 9,5 km men det var bara bra.
Nu har jag inte tid att skriva mer för det är utflykt på G... Hörs snart igen trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar